Inläggen i den här serien är från min dagbok/loggbok som jag skrev medan jag var iväg på min volontärsommar med stövlarna i jorden. Jag har valt att inte säga vart jag har varit, eller hos vem, för att hålla det lite mer anonymt här på bloggen. Lite hemlighetsfullt, jag vet, men det jag kan säga, är att det var på flera olika gårdar hos folk jag lärt känna genom kursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola. Genom att volontärarbeta fick jag äntligen chans att testa det vi lärt oss i kursen på ett mer praktiskt sätt, samtidigt som jag fick lära mig nya saker. Jag var på gårdarna olika länge, allt från 3 dagar till tre veckor, men konceptet var detsamma: mat och boende i utbyte mot arbete på gården. Sen var det ju faktiskt en sak jag ville ta reda på under sommaren också: Kan det bli någon lantbrukare av undertecknad stadstös eller inte?
I juni, på nationaldagen:
Nationaldagen är inget jag firar egentligen. Oftast firar jag bara att det är en extra ledig dag mitt under den härligaste tiden på året. Och finns det något bättre då än att vara ute i det sommargröna landskapet som fullkomligt surrar av liv? Idag ska jag nämligen vara med på en lite längre koflytt, när vi ska dela av en större grupp in i två. En av grupperna ska flyttas till andra betesmarker en bit bort, där vi stängslade häromdagen.
Just den här gruppen har många unga djur som inte är så vana att hanteras med grindar eller åka på transport. Därför har vi absolut tänkt lite extra på allt: Har vi med oss allt nu? Är allt tydligt? Kommer de se vart de ska gå? Har vi missat något? Vi är fem personer som ska hjälpas åt med flytten och vi är alla fokuserade och lite på spänn. Kanske finns någon gnutta nervositet också, iallafall hos mig.
Jag har inte i närheten av lika mycket erfarenhet av att jobba med kor som flera av dem andra. Nästintill ingen alls ju. Jag är inte korädd och som tur är har jag hanterat stora, tunga arbetshästar en del, så jag är inte rädd för stora djur rent generellt. Men respekt, det har jag verkligen. Dessutom är kornas beteende annorlunda från hästarnas. Jag kan inte läsa kor än. Jag förstår inte vad de kommunicerar med sitt kroppsspråk eller hur de fungerar i sin flock. Så varje tillfälle jag får spendera med kor ser jag som en möjlighet att förstå dem bättre.
Vi börjar med att sätta upp tråd för att det ska bli en gång från den hagen de går i nu till den de ska till. Igår byggde vi upp med grindar, sådana tunga höga i metall, för att kunna dela gruppen – ett djur ska åt ett håll och sedan nästa åt ett annat. Det är lite nervöst om det kommer gå bra när korna går igenom grindarna, eftersom de inte är så vana vid att gå genom en sådan passage, så vi vet inte helt hur de kommer reagera.
Jag och en till går längst bak och puttar på, styr korna rätt. Lite som vallhundar, fast mänskliga. När vi närmar oss grinden kommer den tredje av oss för att hämta några kor i taget. Fjärde man sitter ovanpå staketet och flyttar grinden beroende på vart de ska och siste man håller i luckan till djurtransporten. Det gäller att vara många och kommunicera bra, så att alla är med på vad som händer.
I början är det lite svårt. Korna är lite skeptiska, de fattar inte helt vart de ska gå in och vänder om. Vi låter dem gå förbi oss, ingen idé att stå i vägen och hålla dem kvar, för vi vill inte att de ska bli stressade. När vi hanterar djuren måste vi såklart tänka på våran egen säkerhet också. Det är stora djur och olyckor sker lätt, så istället för att envisa med att stå ivägen för dem, flyttar vi på oss så vi inte är i någon riskzon. Jag kan berätta att man är inte direkt kaxig när det kommer en grupp djur springandes rakt emot en. Jag förstår varför folk som flyttar riktigt stora grupper gör det från hästryggen.
Några av de som springer förbi oss går tillbaka till den gamla hagen en sväng till. Men sen får vi in dem i gången igen och då flyter det på bra. Nu är de lugna och fina även fast de får vänta ett tag när första gänget åker iväg med djurtransporten. De ställer sig och betar. Kollar lite undrande på oss och så rätt som det är kommer det ett högt ”Muuuuuuu”, som om de försöker fråga: ”Vad gör vi här egentligen? Ska vi inte gå till nya betet nu?”.
Jag hade nog förväntat mig något helt annat. Att de skulle vara stressade, rädda och lite hetsiga. Men för det mesta var de lugna och rörde sig sakta. Jag vet inte varför jag hade den förväntningen, kanske var det något jag var rädd för. Jag vill ju inte vara den som stressar dem. Men mina värdar var väldigt noga med att poängtera för oss som var extrahjälp att vi ville få det hela att gå lugnt till. De förklarade noga innan hur vi skulle göra, de olika momenten, vilka risker som fanns och hur vi skulle agera om något skulle gå snett. Så trots nervositeten, måste jag säga att jag inte var rädd en enda gång. Jag kände mig trygg både i mig själv och i situationen.
Lite mer erfarenhet av att jobba med kor fick jag ändå idag. Först och främst fick jag se att de verkligen är flockdjur – när en går mot en annan, rör de sig allihopa. De går ditåt huvudet pekar och är liksom inte så bra på att svänga runt snabbt om vi säger så. När vi ville styra dem rätt fick vi försiktigt peta lite vid sidan om nacken. Då svängde de runt huvudet och började gå åt ett annat håll.
Kalvarna var riktiga små rebeller! De såg sin chans och sprang under tråden hela tiden. De försvann aldrig långt, men gick på utflykt i skogen jämte istället för att stå kvar bland korna i gången. Sen rätt som de var gick de under igen och gick in i nya hagen. Lite för läskigt att vara alldeles för långt bort från mamma.
Hela flytten gick väldigt bra! Gruppen som blev flyttade till nya beteshagen var nog lite förvånade. De sprang upp och ner och fram och tillbaka i nya hagen. Undrade var de hamnat. Tillslut blev de dock lugna och började beta bland alla olika gräs, örter och blommor som växte i hagen. De verkade rätt nöjda ändå. Vi också. Skönt och bra jobbat av oss! Vi kunde pusta ut och slappna av igen. Först då kände vi hur galet hungriga vi var efter att ha fokuserat så mycket. Det löste vi med stekta ägg, lammkorv och pressad färskpotatis till lunch ute i solen. Lite kaffe och rabarberpaj på det och vi var helnöjda.
Bjuder er på denna härliga film från de nyflyttade korna som undersöker sin nya betesmark!